L1 tog stryk

Ingen kan påstå att det inte finns spänning i livet. På torsdagen ringde mannen och meddelade att han fallit och landat dåligt, ryggen sjukare än fan och hans pappa förstod jag så uppmanade han att kalla på ambulans. Eftersom han ändå fick fram att höjden han trillat från inte alls var så farlig så var min tippning på att det inte är livshotande men kräver sjukvård. 

Medan mannen åkte ambulans mellan Hangö och Åbo hann jag möta upp kollegor i Pargas för lunch. (A girl's gotta eat) efter lunchen tog jag ett varv via banken (bokat möte) före jag mötte upp mannen på TYKS. 

Efter röntgen var det klart att mannen lyckats ta sönder en kota i ryggen, dvs L1:an. Intagen på TYKS blev domen. 

(Mannens föräldraledighet började alltså riktigt prima om ni frågar mig)

Tur är vi inte ett par som stressar, iallafall  inte nuförtiden, kanske under våra första år... vi beslöt direkt att vi tar det som det kommer och det här med att måla fan på väggen känns ändå bara onödigt. Två dagar på TYKS bakom och han är redan uppe och går med kryckor, imorgon får han komma hem ❤

Barnen har båda varit suveränt duktiga och tålamodiga, bättre killar hittar man inte.

Äntligen hemma alla fyra

Vi saknar sömn men har i överflöd av kärlek och mys. Idag på förmiddagen fick vi skriva ut oss från TYKS och åka hem (en snabb sväng via lastentarvike för att köpa skötbordsunderlag)

Nu tar vi veckan som den kommer, minimerar onödig kontakt med omvärlden eftersom RS-virus spökar omkring och det kan vara riktigt farligt för en liten. Det är också något speciellt med att bara vara vi.

Planerat kejsarsnitt

Planerat snitt som förlossningsmetod var en självklarhet för mig redan före vi plussade. Jag hade ändå inga förväntningar på själva upplevelsen av snittet. 

På fredagen fick vi komma in till TYKS tidigt på morgonen. Väl på avdelningen togs det hjärtljud på bebban och jag fick byta kläder. På mig fick jag en papperklänning som värmdes upp med varmluft. Närmare halv elva var det vår tur och jag blev skjutsad liggandes till förlossningen. Väl på plats träffade vi vår barnmorska och hela teamet som skulle hjälpa till att få lillebror till världen. Efter en genomgång av min historia och hälsa fick jag gå in till operationssalen medan mannen fick byta om till sterila kläder. 

Inne i operationssalen fick jag lägga mig på bordet och en hel del slangar kopplas fast. In i ryggen sätts en epiduralpump och spinalbedövning. Efter den processen får jag svänga mig och mannen får göra oss sällskap. Mellan varven har gynekologen som ansvarar för snittet presenterat sig och före jag vet bättre så är processen igång. 

På operationsbordet, nån minut före lillebror kommer till världen

För att kontrollera bedövningen får jag avgöra var på kroppen jag känner kyla, det var svårare än jag hade tänkt mig. Jag klarar testet och barnmorskan berättar att operationen har börjat och att barnet just tas ut. Det går kanske två minuter (var under jag försöker känna efter ifall jag mår dåligt) och sedan hör jag personalen säga att bebisen föds 11:37, direkt hörs ett ordentligt yttrande från lillchefen och lyckan är total. 

Lillebror några minuter gammal

Mannen får gå med och skåda skapelsen på nära håll och snabbt får jag honom på bröstet. Vilken lycka! Tyvärr får jag även nervsmärta i axeln som är vanligt vid operationer som göra i buken. Personalen är snabba med att ge mig medicin för värken och vi kan fortsätta att njuta av vår nya familjemedlem. 

Resten av operationen går bra och vi rullas ut ur salen. Nästan direkt kan jag röra på tårna och mår toppen om inte värken i axeln räknas. Vi fick bekanta oss med lillebror på uppvaket i lite på två timmar före vi åker upp till avdelningen. 

Minipomo

Han är äntligen här! Den 11.11 föddes vår son, även kallad lillebror. Han har redan påvisat stark röst och temperament. Nu njuter vi i bebisbubblan några dagar. Återkommer!

52cm och 3340gram av ren kärlek

Käyrille

Idag var livet kanske lite onödigt spännande. Efter en tyst natt i magen, en växande huvudvärk och en stillsam bebba som vanligtvis gör rackartyg precis helatiden, beslöt jag för att ringa in till TYKS. Rekommendationen var att direkt komma in och kolla situationen. Jag var inte något värst orolig eftersomjag  med dopplern hemma hört hjärtljuden. Orsaken att jag ribgde var för att få riktlinjer på hur länge jag kan vänta eller försöka få ihop 10 rörelser/h. Nå, heidi tog emot Leon och jag fick besöka TYKS. Det var märkvärdigt nog mycket skönare att komma till mödrapolin utan värkar eller andra problem. Över en timme tog de hjärtljuden och sedan en ultra på det. Ungen mår bra men fick som uppgift att följa ned eget mående och återkomma om något ändras. 

Nu sover jag nog gott, var på helspänn efter sjukhusbesöket, vem gillar nu sjukhus?

Trasig kropp och mediciner

Möter gick bra, vi kör på tre olika mediciner. Gonal-F för att stimulera, en skild medicin som bromsar inför äggplock och en sista som "släpper äggen lösa". Före allt detta får jag smälla i mig gift, p-piller. Vi kör på piller nu så att det lättare går att planera hela proceduren.  Läkaren var en ung kvinna, mycket trevligt, men onödigt försiktig i min smak. Hur som haver, nu händer det inget på den här fronten för en längre tid framöver och vi fokuserar på annat!

Leon har dagisdag imorgon och jag jobbdag, efter det checkar vi ut och njuter av en familjehelg!

Gott nytt år 2016

Ett spännande år ligger bakom. Vi började året med att flytta till Kaarina varefter våren gick åt till att hemmastadga oss i vår nya stad. Sommaren förgylldes av 1-års kalas, två bröllop och en resa till Santorini. Hösten bjöd på vår första familjeresa och ett besök till Sverige för att hälsa på släkten. Hösten förde även med sig en hel del papperskrig för att få iväg en remiss till TYKS för IVF. Vi har remissen i skick och åbolands bästa läkare. I november beslöt vi att säljs lägenheten och ta en chans. I december sålde vi lägenheten och budade pånytt, som vi fick! Vi startade upp två olika företagsplaner under 2015, en av dem lär bli av under 2016. 

2015 har bjudit på mycket och låtit oss sakna lite. 2016 bör bli minst lika bra om inte bättre.

New hair

Veckan som varit har varit grymt intensiv och jag är helt slut.

 Vi har fått komma framåt hos läkarna då det gäller att möjligen fåtill ett syskon till vår Leon. Vi står i IVF kö men den är lång. Nu väntar vi på 2016 och hoppas på behandlingar närmare sommaren. Efter behanlingsplaneringsmötet igår har jag känt hur stressen sakta rinner ur kroppen. Har glömt bort mig själv och nu behöver jag koppla av och hitta mig själv igen. Tänker börja med ett besök hos frisören! Att få känns sig fräsch är en bra början och lite lyx i vardagen är najs!!

 Fick hemläxor av frisören också, dvs att googla fram inspiration på färg och frisyr.. Det gick lite väl långt som vanligt..

Detta väntade jag på förra sommaren

Under TYKS besöken förra sommaren drömde jag om sommaren 2015 och friheten i att ha en 1-åring. Att få bada, strosa omkring på stan och träffa vänner är allt som behövs för en lyckad semester.

Igår besökte vi Heidi och Paavo. Det blev plask och mys ute i solen. Jag njöt och Leon njöt nog minst lika mycket.

Ikväll skall väskan packas, imorgon firar vi 1-åringen och på lördagen flyger vi till Santorini!