Planerat kejsarsnitt

Planerat snitt som förlossningsmetod var en självklarhet för mig redan före vi plussade. Jag hade ändå inga förväntningar på själva upplevelsen av snittet. 

På fredagen fick vi komma in till TYKS tidigt på morgonen. Väl på avdelningen togs det hjärtljud på bebban och jag fick byta kläder. På mig fick jag en papperklänning som värmdes upp med varmluft. Närmare halv elva var det vår tur och jag blev skjutsad liggandes till förlossningen. Väl på plats träffade vi vår barnmorska och hela teamet som skulle hjälpa till att få lillebror till världen. Efter en genomgång av min historia och hälsa fick jag gå in till operationssalen medan mannen fick byta om till sterila kläder. 

Inne i operationssalen fick jag lägga mig på bordet och en hel del slangar kopplas fast. In i ryggen sätts en epiduralpump och spinalbedövning. Efter den processen får jag svänga mig och mannen får göra oss sällskap. Mellan varven har gynekologen som ansvarar för snittet presenterat sig och före jag vet bättre så är processen igång. 

På operationsbordet, nån minut före lillebror kommer till världen

För att kontrollera bedövningen får jag avgöra var på kroppen jag känner kyla, det var svårare än jag hade tänkt mig. Jag klarar testet och barnmorskan berättar att operationen har börjat och att barnet just tas ut. Det går kanske två minuter (var under jag försöker känna efter ifall jag mår dåligt) och sedan hör jag personalen säga att bebisen föds 11:37, direkt hörs ett ordentligt yttrande från lillchefen och lyckan är total. 

Lillebror några minuter gammal

Mannen får gå med och skåda skapelsen på nära håll och snabbt får jag honom på bröstet. Vilken lycka! Tyvärr får jag även nervsmärta i axeln som är vanligt vid operationer som göra i buken. Personalen är snabba med att ge mig medicin för värken och vi kan fortsätta att njuta av vår nya familjemedlem. 

Resten av operationen går bra och vi rullas ut ur salen. Nästan direkt kan jag röra på tårna och mår toppen om inte värken i axeln räknas. Vi fick bekanta oss med lillebror på uppvaket i lite på två timmar före vi åker upp till avdelningen. 

Kejsarsnitt eller vaginal förlossning

Enligt en rapport av institutet för hälsa och välfärd utgör ca 40 % av förlossningarna per år av förstföderskor. Cirka 92 % procent av alla som föder vaginalt får någon form av smärtlindring och 96 % av förstföderskor (statistik från 2008-2009). Kejsarsnittens andel ligger på 15,5 procent och bland förstföderskor är procenten som genomgår kejsarsnitt en aning högre på 19,6 procent.  Var femte föderska genomgår episiotomi (perineotomi), alltså klipp i mellangården. Bland förstföderskor är det mera vanligt, cirka 45 % genomgår episiotomi. Den allvarligaste formen av bristning är den som påverkar ändtarmens ringmuskel och den kallas sfinkterruptur. I bristningar talar man då om grad 3 eller 4.  Bland alla föderskor är det ca en procent som drabbas av den gradens skada och bland förstföderskor ca två procent. 2012-2013 utgjorde planerade kejsarsnitt 38 procent av alla kejsarsnitt.

 

En  lycklig nybliven mamma som ännu inte förstått konsekvenserna

Jag hör till den ”lyckliga” 2 procenten av förstföderskor som drabbats av en tredje gradens ruptur. Än idag betalar jag priset för en snabb förlossning och redan under eftergranskningen tog läkaren upp kejsarsnitt till diskussion.

Jag är rätt så besviken på det förberedande jobbet på mödrarådgivningarna, eller iallafall min mödrarådgivning. Jag hade gärna fått information om hur fel det kan gå och hur det är möjligt att spricka från a till ö. Det hade också varit nyttig information att veta hur sjukt man har efter en 3 gradens ruptur (må nämnas att jag misstog en sprucken blindtarm till att vara eftervärkar i kombination med värk pga. sfinkterruptur). Jag hade definitivt inte någon honeymoon fas med vår bebis. Jag var så sjuk att det tog tre veckor före jag klarade av åka till butiken för att inte tala om att stå upp för att byta en blöja.

 

Här är Leon en vecka gammal och jag har ännu inte vågat lyfta honom 

När vi nämner att det blir kejsarsnitt med nr 2 så får jag mest frågande blickar och ifrågasättande meningar, något jag är trött på. Även fast jag nämner att det är läkarna som rekommenderar det så tas en massa urbana legender om kejsarsnitt upp. Jag tar en planerad operation alla dagar före en ny sfinkterruptur.

En frisk liten pojke nån vecka gammal

 

 Självklart är jag medveten om att en operation medför risker, därför går vi till det slutliga beslutet via en sista läkargranskning. Jag önskar ändå att folk skulle sluta utbilda mig kring ämnet hur bra en vaginalförlossning är för barnet eller hur stora risker det finns med kejsarsnitt. För det första så är det en stor skillnad mellan planerade snitt och akuta. En infektion i livmodern är också något alla vill nämna som risk och jag kan även där prata av erfarenhet, det kan slå till lika bra efter en vaginal förlossning.

 

Hälsningar från sjukhuset varv två efter en blindtarmsoperation och inflammation i livmodern

Är det inte dags att vi låter urbana legender vara och istället litar på att alla väljer det som är bäst för just dem. Det är inte så troligt att någon lägger sig under kniven utan att ha funderat på saken från flera synvinklar än du själv klarar av. Oftast är beslut i den här kalibern väl genomtänkta och baserade på fakta.