Back on track

Back on track, back in the game.. kvällens fiilis kan utryckas på många sätt. Idag var det bara jag och kidsen, precis som "förr". Det sitter helt tydligt i ryggraden hos oss alla, våra rutiner dvs. Kl 19.00 hade jag båda kidsen i sängen och där läste vi godnattsagan. 

Båda kidsen somna 19:30, det har inte hänt sedan olyckan. Jag fanimej älskar rutiner ❤ och mina barn förstås.

Ser ni förresten vem e vem? 😬

Ni kan kalla mig supermorsa (iallafall idag)

Vi har nu 24 timmar bakom oss av tid utan mannen i huset och jag är överraskad. Jag hade förväntat mig att nattningen igår skulle vara en katastrof (det gick snabbare än på hela veckan), jag var orolig för hur jag får tid för Leon inför läggning (vår W har sovit genom båda nattningarna). Jag stressade upp mig över hur duschandet kommer lyckas med en ivrig två-åring och en nyfödd med NOLL tålamod (det löste vi med amning i duschen). Jag var säker på att det blir plattfall för Leon att vara hemma en hel dag med mig och lillebror men måndagen har rusat och snart är det tisdag! 

Jag och mina gossar har alltså haft en prima start på trio-livet. (Jag är medveten om att det hinner skita sig 100 gånger före torsdagen men vi njuter så länge det varar)...

Jag och mina två största kärlekar i livet

Basecamp

Vi har intagit position. Första natten gick riktigt bra, mera sömn än med en ettårig Leon. Jag är förberedd på två år av dålig sömn men man hoppas ju ändå att junior kan bättre. 

En vardag med två barn skiljer sig inte såmycket från en vardag med ett. Det som är utmaningen är att dela tiden och räcka till men jag är säker på att allting kommer gå bra. Junior hänger bara med och uppmärksamheten får Leon. Det gäller för oss i familjen men även alla gäster. Det här fixar vi!

Äntligen hemma alla fyra

Vi saknar sömn men har i överflöd av kärlek och mys. Idag på förmiddagen fick vi skriva ut oss från TYKS och åka hem (en snabb sväng via lastentarvike för att köpa skötbordsunderlag)

Nu tar vi veckan som den kommer, minimerar onödig kontakt med omvärlden eftersom RS-virus spökar omkring och det kan vara riktigt farligt för en liten. Det är också något speciellt med att bara vara vi.

Planerat kejsarsnitt

Planerat snitt som förlossningsmetod var en självklarhet för mig redan före vi plussade. Jag hade ändå inga förväntningar på själva upplevelsen av snittet. 

På fredagen fick vi komma in till TYKS tidigt på morgonen. Väl på avdelningen togs det hjärtljud på bebban och jag fick byta kläder. På mig fick jag en papperklänning som värmdes upp med varmluft. Närmare halv elva var det vår tur och jag blev skjutsad liggandes till förlossningen. Väl på plats träffade vi vår barnmorska och hela teamet som skulle hjälpa till att få lillebror till världen. Efter en genomgång av min historia och hälsa fick jag gå in till operationssalen medan mannen fick byta om till sterila kläder. 

Inne i operationssalen fick jag lägga mig på bordet och en hel del slangar kopplas fast. In i ryggen sätts en epiduralpump och spinalbedövning. Efter den processen får jag svänga mig och mannen får göra oss sällskap. Mellan varven har gynekologen som ansvarar för snittet presenterat sig och före jag vet bättre så är processen igång. 

På operationsbordet, nån minut före lillebror kommer till världen

För att kontrollera bedövningen får jag avgöra var på kroppen jag känner kyla, det var svårare än jag hade tänkt mig. Jag klarar testet och barnmorskan berättar att operationen har börjat och att barnet just tas ut. Det går kanske två minuter (var under jag försöker känna efter ifall jag mår dåligt) och sedan hör jag personalen säga att bebisen föds 11:37, direkt hörs ett ordentligt yttrande från lillchefen och lyckan är total. 

Lillebror några minuter gammal

Mannen får gå med och skåda skapelsen på nära håll och snabbt får jag honom på bröstet. Vilken lycka! Tyvärr får jag även nervsmärta i axeln som är vanligt vid operationer som göra i buken. Personalen är snabba med att ge mig medicin för värken och vi kan fortsätta att njuta av vår nya familjemedlem. 

Resten av operationen går bra och vi rullas ut ur salen. Nästan direkt kan jag röra på tårna och mår toppen om inte värken i axeln räknas. Vi fick bekanta oss med lillebror på uppvaket i lite på två timmar före vi åker upp till avdelningen. 

Minipomo

Han är äntligen här! Den 11.11 föddes vår son, även kallad lillebror. Han har redan påvisat stark röst och temperament. Nu njuter vi i bebisbubblan några dagar. Återkommer!

52cm och 3340gram av ren kärlek

Farsdag

Till alla pappor, en trevlig farsdag!

Vi njuter av pulledbeef och mys dagen till ära. Imorgon rullar vardagen igång igen och jag fasar för veckan. Inte för vardagen men för tandläkarbesöket på torsdagen..