Nu räcker det

Sedan maj har jag mer eller mindre varit ensam med Leon 80% av veckorna. Halvåret har gått riktigt bra och det visade sig vara lättare än jag trodde. 

Nu är vi ändå inne i vecka 39 av graviditeten och kroppen säger STOP. 

Har precis kokat risgrynsgröt i takt till sammandragningar och eftersom vi har planerat snitt på schemat uppskattas det inte alls. (Trolig orsak till värkarna är roudandet av mina nya vinterdäck jag sysslade med idag) 

Medan jag kokade risgrynsgröten och värkarna kom så blev jag bara irriterad över situationen. Jag vill inte stressa över vart Leon kan lämnas om det kommer igång påriktigt. Jag vill inte vara tvungen att ta taxi för att ingen kan köra. Summasumarum nu är mannen inkallad till Åbo. Jag behöver få vila och samla krafter inför operationen. 

Jag kan ändå berätta att gröten blev super god och jag brände den inte alls i bottnet

Liten mage

Här rullar vardagen som alltid. Igår var det ett läkarbesök på TYKS angående en frivillig forskning jag deltar i och under kontrollen konstaterade läkaren några möjliga problem. Tydligen ligger mängden fostervatten på gränsen och behöver kollas upp, samtidigt var bebbans viktökning dålig vilket också måste kontrolleras nästa vecka. Idag på vanliga rådgivningen kunde de även konstatera att magen inte växer som den skall enligt SF måttet. Förövrigt så mår bebban superbt och allting är normalt. Tror väl själv att vi får en till fjäderviktare och att magen inte kommer bli större än me Leon (då den också var liten). På tisdagen kollas allting upp igen så lär vara klokare efter läkarbesöket.

Min eftermiddag går till att se på gårdagens debatt mellan Clinton och Trump. 

Käyrille

Idag var livet kanske lite onödigt spännande. Efter en tyst natt i magen, en växande huvudvärk och en stillsam bebba som vanligtvis gör rackartyg precis helatiden, beslöt jag för att ringa in till TYKS. Rekommendationen var att direkt komma in och kolla situationen. Jag var inte något värst orolig eftersomjag  med dopplern hemma hört hjärtljuden. Orsaken att jag ribgde var för att få riktlinjer på hur länge jag kan vänta eller försöka få ihop 10 rörelser/h. Nå, heidi tog emot Leon och jag fick besöka TYKS. Det var märkvärdigt nog mycket skönare att komma till mödrapolin utan värkar eller andra problem. Över en timme tog de hjärtljuden och sedan en ultra på det. Ungen mår bra men fick som uppgift att följa ned eget mående och återkomma om något ändras. 

Nu sover jag nog gott, var på helspänn efter sjukhusbesöket, vem gillar nu sjukhus?

Babyshower

På söndagen körde jag ett varv till Borgå för att möta upp ett glatt tjejgäng hemma hos parenteserna. Tillsammans hade vi styrt upp en babyshower för en av våra vänner. Kalaset var ett öppet mingel med god mat i gott sällskap, tur så uppskattades överraskningen även av den blivande mamman. Jag kan inte vänta att lillusen kommer till världen 😍

Förövrigt var det riktigt skönt att ladda batterierna hemma hos föräldrarna några timmar för att sedan återvända med energi hem till mina två killar. På bilden ser ni en glimt av vardagsrummet.

Kejsarsnitt eller vaginal förlossning

Enligt en rapport av institutet för hälsa och välfärd utgör ca 40 % av förlossningarna per år av förstföderskor. Cirka 92 % procent av alla som föder vaginalt får någon form av smärtlindring och 96 % av förstföderskor (statistik från 2008-2009). Kejsarsnittens andel ligger på 15,5 procent och bland förstföderskor är procenten som genomgår kejsarsnitt en aning högre på 19,6 procent.  Var femte föderska genomgår episiotomi (perineotomi), alltså klipp i mellangården. Bland förstföderskor är det mera vanligt, cirka 45 % genomgår episiotomi. Den allvarligaste formen av bristning är den som påverkar ändtarmens ringmuskel och den kallas sfinkterruptur. I bristningar talar man då om grad 3 eller 4.  Bland alla föderskor är det ca en procent som drabbas av den gradens skada och bland förstföderskor ca två procent. 2012-2013 utgjorde planerade kejsarsnitt 38 procent av alla kejsarsnitt.

 

En  lycklig nybliven mamma som ännu inte förstått konsekvenserna

Jag hör till den ”lyckliga” 2 procenten av förstföderskor som drabbats av en tredje gradens ruptur. Än idag betalar jag priset för en snabb förlossning och redan under eftergranskningen tog läkaren upp kejsarsnitt till diskussion.

Jag är rätt så besviken på det förberedande jobbet på mödrarådgivningarna, eller iallafall min mödrarådgivning. Jag hade gärna fått information om hur fel det kan gå och hur det är möjligt att spricka från a till ö. Det hade också varit nyttig information att veta hur sjukt man har efter en 3 gradens ruptur (må nämnas att jag misstog en sprucken blindtarm till att vara eftervärkar i kombination med värk pga. sfinkterruptur). Jag hade definitivt inte någon honeymoon fas med vår bebis. Jag var så sjuk att det tog tre veckor före jag klarade av åka till butiken för att inte tala om att stå upp för att byta en blöja.

 

Här är Leon en vecka gammal och jag har ännu inte vågat lyfta honom 

När vi nämner att det blir kejsarsnitt med nr 2 så får jag mest frågande blickar och ifrågasättande meningar, något jag är trött på. Även fast jag nämner att det är läkarna som rekommenderar det så tas en massa urbana legender om kejsarsnitt upp. Jag tar en planerad operation alla dagar före en ny sfinkterruptur.

En frisk liten pojke nån vecka gammal

 

 Självklart är jag medveten om att en operation medför risker, därför går vi till det slutliga beslutet via en sista läkargranskning. Jag önskar ändå att folk skulle sluta utbilda mig kring ämnet hur bra en vaginalförlossning är för barnet eller hur stora risker det finns med kejsarsnitt. För det första så är det en stor skillnad mellan planerade snitt och akuta. En infektion i livmodern är också något alla vill nämna som risk och jag kan även där prata av erfarenhet, det kan slå till lika bra efter en vaginal förlossning.

 

Hälsningar från sjukhuset varv två efter en blindtarmsoperation och inflammation i livmodern

Är det inte dags att vi låter urbana legender vara och istället litar på att alla väljer det som är bäst för just dem. Det är inte så troligt att någon lägger sig under kniven utan att ha funderat på saken från flera synvinklar än du själv klarar av. Oftast är beslut i den här kalibern väl genomtänkta och baserade på fakta.

V33

Uppgiven

Min fiilis idag! Min kropp ger upp och jag vill bara att graviditeten är över och vår mini kommer till världen. Ännu väntar två och en halv vecka jobb men med den här farten är jag snart sjukskriven vilket suger rejält!

No more holiday

Faceslap av vardagen, OH YES! 

Efter en semester är det alltid lite ansträngande att komma igång, men,  min arbetsvecka är lite väl intensiv så jag går redan på övervarv. Jag har ändå överlevt dagen och laddar nu batterierna på soffan med hembakt och te. 

Insåg även idag att jag har en månad kvar i arbetslivet före ett uppehåll på minst ett år, 30 dagar kvar! Jag tycker det var igår (okej kanske inte igår) som vi gjorde IVF behandlingen och väntade på blodprovsresultatet i 14 långa dagar... Fakta är att om mindre än två månader torde vår lilla familj växa från tre till fyra.

Ballongmage

Magen växer sakta men säkert, i lösa kläder ser man inte att en liten är påväg. I helgen svällde jag upp som en ballong (vittbröd) och då såg jag ut att vara på smällen minsann. 

Vi närmar oss vecka 30 med stormsteg och jag är trött på att vara gravid. Det är super kul att vissa tycker om graviditeten men jag hör inte till dem. Max tre månader kvar ❤️

Augusti, sensommar problem

Min rygg är som tidigare nämnt inte min kompis såhär i sensommaren. Jag är sjukskriven hela veckan och behöver enligt läkaren ta det mycket försiktigt och dra ner på allting som orsakar värk. Genom att minimera värk, minimerar vi mediciner. Det var mängden värkmedicinerna som fick mig att be om en läkartid. Att vara gravid, ha ont och behöva äta starka mediciner för att komma iväg på jobbet är ingen bra kombination. Jag hoppas veckan gör att ryggen repar sig, det blir en lång höst om så inte är fallet..

Invalid livet har ändå sina stunder.. 

Ett paket

I fyra månader har jag stirrat på apotekspåsen som hänger i tamburen utan att ta tag i saken. Påsen är fylld av sprutor och rester av IVF mediciner från vårens runda. Egentligen hade jag tänkt returnera innehållet till apoteket redan på våren men det blev bara inte av, det kändest så definitivt att det bara inte gick. 

Igår fick vi äntligen hem ett stort paket som gav mig en puff, jag är redo att lämna medicinerna bakom mig. Dom är en del av vår historia, en del av mig, men framförallt en del av lillebror som växer i min mage. Jag har bearbetar hela processen i nån vecka nu genom att tvätta och organisera Leons gamla babykläder. Det känns bra nu, jag börjar tro att han kommer till oss påriktigt vår lillebror. 

Allt har sin mening, även en skitjobbig IVF-process. 

Paketet jag pratar om är mammalådan2016