2018

Sex månader senare har vien fyraåring i huset. Min förstfödda är redan fyra (!) för att inte glömma W som snabbt närmar sig 2 år. Våren har sprungit iväg och mycket har hänt, samtidigt som det känns att inget har ändrat.

Vi har valt några kakel och andra ytmaterial till huset i Hangö. Nu ligger det ute på marknaden och vi hoppas väl på att någon gillar de val vi gjort 

Jag har rest en del med jobbet, senast var det ett besök till Bryssel 

Utbildat mig till Gutsy coach och varit Gutsy under en vecka med fina ungdomar (och vuxna)

Firat fina vänner med goda drinkar (bröllop)

Följt med syrrans bygg(miss)öde

Firat första maj i Helsingfors! 

Varit hemma med sjukabarn.. ofta...

Mera sjukabarn.. 

Semestrat på Rhodos med två favoriter

18.5.2018 gick min Fafa bort

Hans bortgång togs upp i diverse tidningar och diskussionsgrupper 

Jag har också utmanat mig själv och deltagit i mitt första lopp.. med ett glatt gäng från kommunen sprang vi tölöviken runt!

Jobbar på läger

Tränat med syrran..

Besökt Sthlm med familjen

Deltagit i skärilunken och firat med en lonkero efter mållinjen

Sist men inte minst har vi även tagit ett sista farväl av Fafa och sett ut som maffian.

Våren är här

Glad första maj och hälsningar från östra nyland. Vi tog in maj genom att heja på syrran som tog hem VM silver. Än får vi vänta en vecka före hon återvänder hem, men då skall det firas!

Vappen var lugn hos oss, mannen är nog uppe och går men alla sysslor faller på mig. Att packa upp ett helt hus och hålla koll på två små och en ryggsjuk var lite tyngre än jag hade tänkt och jag var redan redo att slänga ut en av mina tre musketörer.. men slutligen är det mesta på plats och vardagen kan börja, dvs imorgon är min första arbetsdag. Mannen har inte riktigt stenkoll på hur min karriär sett ut eftersom han tyckte det var bra att jag går på jobb första gången på 1,5 år 😂 fick snabbt förklara att jag jobbade senast i oktober... 

Vappen väder

Familjemys

2016mostliked

Här har vi de bilder som fått mest likes på instagram. De flesta har en gemensam nämnare, nämligen mina barn. 2016 var/är definitivt ett år som handlat om familjen. En dag kvar...

Slutet av 2016

Bara några få dagar kvar av 2016 och dem spenderar vi i Borgå med killarna. Det blir en mycket tyst och enkel nyårshelg för mig men det passar ypperligt. Tänker mig lite god mat, mys i soffan och i säng före tolvslaget (om lilla Wilton går med på det).

Vi har firat jul gånger två och nu är jag klar med allting som heter juletider. Det är mysigt med tomten och allt som hör till men jag längtar redan efter 2017. Januari hämtar med sig så mycket roligt att det inte kan vara en dålig start på det nya året.

En sista julhälsning från lilla familjen. Pojkarna växer så det knakar och som mamma kan jag inte vara stoltare.

Fredagsblommor på en lördag

Fredagsblommorna mår bra och veckoslutet har börjat. Vi har redan hunnit med ett långt FaceTime samtal med parenteserna i Borgå. Nu väntar matlagning, vila och lite utelek, nödvändigtvis inte i den ordningen. 

En sak är ändå säker, Leon väntar ivrigt på att han och pappa skall baka imorgon. Förklädet åker inte av frivilligt iallafall.. 

Alla tre

En bild kanske inte beskriver verkligheten från alla håll men den försöker iallafall. I två dagar har vi varit samlade alla tre, det är i princip allt jag behöver nuförtiden. Vi tog en sväng via Ikea för att införskaffa mera förvaringslådor. Det är mycket skönare att ha ordning på leons leksaker än att allting ligger rörigt. Nu fick lillkillen dessutom en större låda för sina Lego duplon så den kan fyllas med nya fina igen.

Idag har vi lämnat pappan i huset i hamnen (vikingline terminalen) och ikväll är det fredagsmys för två som gäller.

Nya tag

Pappan i huset lämnade oss för två timmar sedan och nu är vi på tumis en vecka. Leon och jag har våra rutiner och allting fungerar bra men självklart är det lite extra tungt nu som höggravid att vara ensam flera dagar i ett. Jag försöker återhämta mig under vår gemensamma (hela familjen på plats) tid men det är inte alltid så lätt. Inte länge kvar nu, sen hoppas vi det lättar.

Idag var vi ute och cyklade, Leon fick premiär styra. Det gick sisådär, en gång var han omkull, men det efterföljdes av skratt så ingen fara skedd.

Här ropar vi på djuren (?) i buskarna..

Fredagsmys

Äntligen helg! En lång vecka bakom och vi behöver veckoslut. Idag är det officiellt två veckor kvar till min mammaledighet och det firar vi med familjemys ikväll. Eftersom vi spenderar största delen av tiden på olika orter är det extra speciellt att vi har en fredag tillsammans alla tre.

Trevlig helg från två (tre) apor!

Liten familj

Jag älskar semester, jag älskar att vi har ett jämlikt partnerskap och framförallt föräldraskap, med min man. Som föräldrar har vi båda möjlighet att ta en vecka "egen tid" under sommaren. (Ibland behöver även föräldrar egen tid, vilken chock) 

Jag är inte redo för att lämna lillkillen med någon annan en vecka men med sin pappa är det annat. Min son och hans far  myser, busar, pratar och leker när vi ringer FaceTime på kvällarna. Jag ser att dem har det bra och det gör att jag kan njuta av min semester. Men efter en vecka i solen, en vecka av 11h sömn per natt, är jag SÅ redo att åka hem imorgon och pussa Leon godnatt.  Bara 30h kvar så är vi tillsammans igen, jag och min lilla familj.

Gott nytt år 2016

Ett spännande år ligger bakom. Vi började året med att flytta till Kaarina varefter våren gick åt till att hemmastadga oss i vår nya stad. Sommaren förgylldes av 1-års kalas, två bröllop och en resa till Santorini. Hösten bjöd på vår första familjeresa och ett besök till Sverige för att hälsa på släkten. Hösten förde även med sig en hel del papperskrig för att få iväg en remiss till TYKS för IVF. Vi har remissen i skick och åbolands bästa läkare. I november beslöt vi att säljs lägenheten och ta en chans. I december sålde vi lägenheten och budade pånytt, som vi fick! Vi startade upp två olika företagsplaner under 2015, en av dem lär bli av under 2016. 

2015 har bjudit på mycket och låtit oss sakna lite. 2016 bör bli minst lika bra om inte bättre.

sanningar från höger och vänster

Under min korta tid som mamma har jag fått höra det ena och det andra om hur jag "borde" göra eller vad som är "bäst". Jag har alltid haft skinn på näsan och är rätt så envis vilket resulterar i att jag ser rött i liknande situationer. Min mamma har alltid sagt att det är bäst att inte berätta hur jag skall göra eftersom jag ändå kör mitt eget race, amen! 

Jag lyssnar, förstår, men går alltid på min magkänsla oberoende av tips. Jag är också den som tyvärr blir ganska lätt irriterad på onödiga kommentarer och det tar en bra stund före det lägger sig och jag kan neutralisera situationen igen. (men allt som oftast blir det nog bra förr eller senare)...

Det mest absurda situationerna/kommentarerna under mammatiden är bland annat amningsråd av MÄN, anknytningsteorier (träffsäkerfakta!) av folk utan barn. Har också blivit tipsad om skrikmetoden av personer som aldrig suttit barnvakt åt ett spädbarn (hurra!). Sist men inte minst, har jag fått höra av personer utan någon som helst medicinsk utbildning att om vi slutar stressa så blir "vi" nog gravida också.. Tack, men NEJ tack!

 Jag tycker det är fint att folk vill ge en massa råd, fint att folk tycker till och vill vara delaktiga i ens liv men jag lyssnar bättre på egna erfarenheter ( har du en snopp kan du ju skippa predikan om hur bra amning är, bara som ett exempel). 

Goda råd och tips fick jag också angående min resa. Man kan inte lämna sitt barn med pappan, barnet behöver sin mamma, endast mamma duger. (Hallå, hur är det med alla barn UTAN någon mamma då?) Jag förstår att det kanske är ovanligt att en mamma reser, kanske till och med konstigt, men ingen annan mamma har Leon som barn eller Leons pappa som make.. tack, men nej tack.

 

vi har allt på grejs vi två

Gonal-f

Om  nån månad kommer vi testa nya mediciner, den här gången gäller det Gonal-f som jag kommer ta som stöd till Letrozol. GONAL-f innehåller ett läkemedel som kallas follitropin alfa som är en typ av ”follikelstimulerande hormon” (FSH). Medicinen används för att bland annat utveckla flera folliklar som sedan frigörs. Gonal-f tas med hjälp av nål och proceduren sköts hemma. Även om just denna medicin är ny så är vi bekanta med nålar från tidigare. 

Vår läkare vill också gärna pröva sig fram med doseringen eftersom det finns stor risk för överstimulering, vilket kan resultera i ett varv på sjukhus med lite otur. Negativa sidan till just Gonal-f om allt går som planerat är priset. Vår första dosering (pennan) kostar ca 200€ så man önskar att man inte behöver leka med doseringen i onödan.

Åtta år och elva månader

Idag firar jag och mannen åtta år tillsammans ( ännu igår räknade vi sju men insåg idag att det är åtta) samtidigt firar Leon 11 månader på denna jord. Om en fjuttig månad fyller killen ett år?! Vart har året tagit vägen? Det tyngsta men även bästa året i mitt liv helt klart!

Mina juveler som gör mitt liv så bra!