Jultankar

Med barn i huset så vill jag skapa egna traditioner. Jag vill självklart överföra den bästa av alla traditioner, noll stress julen. Noll-stress-julen innebär att man tar den lättare vägen ut och njuter av ledigheten istället för att stressa igenom den. Jag avskyr julfirande där det skall stökas och bökas för att det måste vara på ett visst sätt, för att man måste hålla tider eller göra saker som man inte har intresse för. 

Vi har redan en stark tradition och det är gran till lilla julen, en riktig gran. Jag förstår att plastgranar är behändigt och det finns riktigt fina också men in i mitt hus kommer en sådan inte. Granen får gärna ha lite personlighet och den behöver inte pyntas från topp till tå, för mig är det doften som ger stämning. 

Sedan har vi med mannen också samma åsikt om paketen, vi tycker det är onödigt med en massa paket bara för att. Det gäller även barnen. Julen skall inte handla om konsumeringshysteri utan om gemensam tid. Jag ser gärna att vi i framtiden kan satsa på en större julklapp åt barnen (en åt vardera), en för hela familjen (som alla har glädje av) och några små enstaka överlops åt barnen (mest för att granen ser mysig ut när det ligger lite paket under den). 

Julen är för mig en barnvänlig händelse och därmed också alkoholfri. En spetsadglögg eller ett glas till maten hör väl till men efter det tycker jag att det finns 364 övriga dagar om året man kan ta till flaskan om man så vill. 

I år kommer vi också införa en till tradition, nämligen lussebak. Kring lucia bakade vi förr lussekatter och det vill jsg gärna att blir en tradition hemma hos oss, i synnerhet eftersom min man är kung i köket.

Sedan vill jag gärna att vi kan fortsätta med traditionen vi haft hemma, nämligen att den 25 är en hemmadag då man fast får gå i pyjamas hela dagen. Inga måsten. Och sist men inte minst, jag avskyr att äta julmat flera dagar i rad så den 25.12 äter jag gärna något annat än lådor och skinka..

Ni kan kalla mig supermorsa (iallafall idag)

Vi har nu 24 timmar bakom oss av tid utan mannen i huset och jag är överraskad. Jag hade förväntat mig att nattningen igår skulle vara en katastrof (det gick snabbare än på hela veckan), jag var orolig för hur jag får tid för Leon inför läggning (vår W har sovit genom båda nattningarna). Jag stressade upp mig över hur duschandet kommer lyckas med en ivrig två-åring och en nyfödd med NOLL tålamod (det löste vi med amning i duschen). Jag var säker på att det blir plattfall för Leon att vara hemma en hel dag med mig och lillebror men måndagen har rusat och snart är det tisdag! 

Jag och mina gossar har alltså haft en prima start på trio-livet. (Jag är medveten om att det hinner skita sig 100 gånger före torsdagen men vi njuter så länge det varar)...

Jag och mina två största kärlekar i livet

Här ligger vi och slappar på soffan dag efter dag. Imorgon är det två veckor efter snittet och jag mår bättre helatiden. Självklart känner jag av ansträngning inne i magen men återhämtningen har ändå varit mycket snabbare än jag förväntat. 

Dagarna går numera utan värkmedicin, för det mesta, men till natten tar jag både panadol och burana enligt rekommendationer. Jag kan sedan tisdag sträcka på mig och hålla ryggen rak, även om det efter en längre stund kan spänna till inne i magen. 

Tre dagar har jag kvar av avlastning från mannen, sen kallar husprojektet igen och vi får pröva på trio-liv med mina pojkar.

Det stora som har hänt är förresten att Leon slängt sina tuttar. Han har aldrig varit ett tuttbarn dagtid men på nätterna har tutten ändå gett oss några timmar sömn när Leon snabbare somnat om med hjälp av den. Efter sin två-årsdag  har Leon ändå börjat sova bättre och vaknar numera endast 1-4ggr per natt. Vi  föräldrar kände oss alltså redo för att slänga tuttarna engång för alla.

22112016

Vardagen rullar på för det mesta är det bara vi här hemma men idag har vi några montörer på plats som installerar batterier i badrummet. Eftersom det blir lite stökigt här hemma av ovannämnda orsak har vi den äldre på dagis (jumppa på tisdagar är en stor favorit), hemma i soffan har jag alltså sällskap av den yngre. Mannen sköter löpande grejer som butiksresor etc så länge vi ännu har honom hemma. Den här veckan kommer säkerligen att vara slut snabbare än man vill men förr eller senare måste vi ändå skicka pappa iväg mot Hangö. Huset bygger inte sig själv!

En liten trött bebba. Önskar man kunde somna lika lätt och ofta som han.

Borgåexpress

Vi har en snabbvisit till Borgå i bagaget. Det var premiär åk för vår lillus och allting gick exemplariskt, även trots att vi satt fast i trafiken 30 min pga bilolycka. Nu kör vi hemåt igen med två sovande barn bak i bilen. Frågar ni mig är det ganska bra organiserat med en tvååring och en skruttis på en vecka. Tvåbarnslivet är lättare än jag trodde, då var jag ändå säker på att vi kirrar det. (Okej, sömnbristen är kronisk)

Leon och mommo njöt av tumistid, något som vår förstfödde behöver få extra mycket just nu när hela hans existens kastas upp och ner

Basecamp

Vi har intagit position. Första natten gick riktigt bra, mera sömn än med en ettårig Leon. Jag är förberedd på två år av dålig sömn men man hoppas ju ändå att junior kan bättre. 

En vardag med två barn skiljer sig inte såmycket från en vardag med ett. Det som är utmaningen är att dela tiden och räcka till men jag är säker på att allting kommer gå bra. Junior hänger bara med och uppmärksamheten får Leon. Det gäller för oss i familjen men även alla gäster. Det här fixar vi!

Äntligen hemma alla fyra

Vi saknar sömn men har i överflöd av kärlek och mys. Idag på förmiddagen fick vi skriva ut oss från TYKS och åka hem (en snabb sväng via lastentarvike för att köpa skötbordsunderlag)

Nu tar vi veckan som den kommer, minimerar onödig kontakt med omvärlden eftersom RS-virus spökar omkring och det kan vara riktigt farligt för en liten. Det är också något speciellt med att bara vara vi.

Planerat kejsarsnitt

Planerat snitt som förlossningsmetod var en självklarhet för mig redan före vi plussade. Jag hade ändå inga förväntningar på själva upplevelsen av snittet. 

På fredagen fick vi komma in till TYKS tidigt på morgonen. Väl på avdelningen togs det hjärtljud på bebban och jag fick byta kläder. På mig fick jag en papperklänning som värmdes upp med varmluft. Närmare halv elva var det vår tur och jag blev skjutsad liggandes till förlossningen. Väl på plats träffade vi vår barnmorska och hela teamet som skulle hjälpa till att få lillebror till världen. Efter en genomgång av min historia och hälsa fick jag gå in till operationssalen medan mannen fick byta om till sterila kläder. 

Inne i operationssalen fick jag lägga mig på bordet och en hel del slangar kopplas fast. In i ryggen sätts en epiduralpump och spinalbedövning. Efter den processen får jag svänga mig och mannen får göra oss sällskap. Mellan varven har gynekologen som ansvarar för snittet presenterat sig och före jag vet bättre så är processen igång. 

På operationsbordet, nån minut före lillebror kommer till världen

För att kontrollera bedövningen får jag avgöra var på kroppen jag känner kyla, det var svårare än jag hade tänkt mig. Jag klarar testet och barnmorskan berättar att operationen har börjat och att barnet just tas ut. Det går kanske två minuter (var under jag försöker känna efter ifall jag mår dåligt) och sedan hör jag personalen säga att bebisen föds 11:37, direkt hörs ett ordentligt yttrande från lillchefen och lyckan är total. 

Lillebror några minuter gammal

Mannen får gå med och skåda skapelsen på nära håll och snabbt får jag honom på bröstet. Vilken lycka! Tyvärr får jag även nervsmärta i axeln som är vanligt vid operationer som göra i buken. Personalen är snabba med att ge mig medicin för värken och vi kan fortsätta att njuta av vår nya familjemedlem. 

Resten av operationen går bra och vi rullas ut ur salen. Nästan direkt kan jag röra på tårna och mår toppen om inte värken i axeln räknas. Vi fick bekanta oss med lillebror på uppvaket i lite på två timmar före vi åker upp till avdelningen. 

Minipomo

Han är äntligen här! Den 11.11 föddes vår son, även kallad lillebror. Han har redan påvisat stark röst och temperament. Nu njuter vi i bebisbubblan några dagar. Återkommer!

52cm och 3340gram av ren kärlek

No words.

Busunge med familj checkar ut för helg

Det är fredag och vi har familjemys på agendan hela helgen. Mannen står för godmat (idag har vi provsmakat kex), Leon står för bus och spänning (väntar bara när han slår sig) och vädret hjälper oss testa årets vinterkläder.

Ha en skön helg gott folk!

Nu räcker det

Sedan maj har jag mer eller mindre varit ensam med Leon 80% av veckorna. Halvåret har gått riktigt bra och det visade sig vara lättare än jag trodde. 

Nu är vi ändå inne i vecka 39 av graviditeten och kroppen säger STOP. 

Har precis kokat risgrynsgröt i takt till sammandragningar och eftersom vi har planerat snitt på schemat uppskattas det inte alls. (Trolig orsak till värkarna är roudandet av mina nya vinterdäck jag sysslade med idag) 

Medan jag kokade risgrynsgröten och värkarna kom så blev jag bara irriterad över situationen. Jag vill inte stressa över vart Leon kan lämnas om det kommer igång påriktigt. Jag vill inte vara tvungen att ta taxi för att ingen kan köra. Summasumarum nu är mannen inkallad till Åbo. Jag behöver få vila och samla krafter inför operationen. 

Jag kan ändå berätta att gröten blev super god och jag brände den inte alls i bottnet

Hello from flue hell

Dunder förkylning hos vår tvååring. Vi har varit vakna av och ann sedan 03, tröstat en ynklig liten med grym hosta. Trött mamma men konstigt nog är Leon riktigt nöjd med vardagen. iPad och kex, det behövs så lite.

Bönor

Någon annan än jsg som känner att matlistan hemma spelar samma visa vecka efter vecka. Jag är trött på tråkiga rätter som är "barnvänliga och husmanskost" jag vill ha nytt och spännande. Det behöver inte vara fancy men ändå något annorlunda. (Läs: vill inte  se maletköttsås, makaronilåda, korvsås etc på minst en månad)

Tacka vet jag grannen som också hade en fas av "matenärtjatig". Fick med mig ett recept som dessutom tydligen var super gott. Det tänker jag definitivt beställa av mannen på helgen. ( jag har ju ännu några dagar på mig att vara höggravid och förtjäna service)