No more holiday

Faceslap av vardagen, OH YES! 

Efter en semester är det alltid lite ansträngande att komma igång, men,  min arbetsvecka är lite väl intensiv så jag går redan på övervarv. Jag har ändå överlevt dagen och laddar nu batterierna på soffan med hembakt och te. 

Insåg även idag att jag har en månad kvar i arbetslivet före ett uppehåll på minst ett år, 30 dagar kvar! Jag tycker det var igår (okej kanske inte igår) som vi gjorde IVF behandlingen och väntade på blodprovsresultatet i 14 långa dagar... Fakta är att om mindre än två månader torde vår lilla familj växa från tre till fyra.

Ett paket

I fyra månader har jag stirrat på apotekspåsen som hänger i tamburen utan att ta tag i saken. Påsen är fylld av sprutor och rester av IVF mediciner från vårens runda. Egentligen hade jag tänkt returnera innehållet till apoteket redan på våren men det blev bara inte av, det kändest så definitivt att det bara inte gick. 

Igår fick vi äntligen hem ett stort paket som gav mig en puff, jag är redo att lämna medicinerna bakom mig. Dom är en del av vår historia, en del av mig, men framförallt en del av lillebror som växer i min mage. Jag har bearbetar hela processen i nån vecka nu genom att tvätta och organisera Leons gamla babykläder. Det känns bra nu, jag börjar tro att han kommer till oss påriktigt vår lillebror. 

Allt har sin mening, även en skitjobbig IVF-process. 

Paketet jag pratar om är mammalådan2016

Tankar efter äggplock

Äggplocket gav ca 20 follin varav 12 vad dugliga, 8 klarade av befruktning och 4 delade sig i bra takt och tre kunde frysas ner. Har hört skräckhistorier om äggplock men den biten kan jag nog inte skriva under. Smidigt och relativt smärtfritt tackvare mediciner via kanylen. 

Veckoslutet spenderar vi med Leon i Borgå och mannen jobbar på med renoveringen. Mitt tips till alla som väljer att bygga eller renovera är att dela upp ansvaret. Vi (Leon och jag) sköter oss själva och min andra halva får jobba de tider han vill och framförallt sova ordentligt. Men Leon borta hemifrån är det ingen som väcker.. 

Bjuder på en sällsynt bild framifrån på vår juvel. Man kan visst klippa gräsmattan också på vintern, elle vad?

Äggplock i 70-tals rytmer

Dagen började med att personalen försökte få kanylen på plats. Som vanligt med dålig succé. Tredje gången gilt (två stora blåmärken rikare) var vi klara. 

Äggplocket var inget märkvärdigt i sig (förutom en sjukt lång nål). Vi har världens bästa läkare som jobbat länge inom området så jag kände att vi var i trygga händer. Starka mediciner fick jag och med hjälp av dem hölls diskussionen bra på 70-/80- tals musik genom hela ingreppet. Typiskt mig träffade jag även en trevlig brud som var där för samma procedur, så efter helheten blev det en kopp te i väntrummet.

Ca 20 blåsor fick vi ut men "endast" 8 var mogna och godkända. Dessa "odlas" nu vidare och senare vet vi vad vi får i frysen.

Hungrig och törstig beslöt jag att plocka upp pizza påvägen hem. 

En annorlunda dag men ändå känns den som det normala för oss :)

Elefant

Sympatiserar med diabetiker just nu av den simpla anledningen att jag är skit trött på nålar. Får snart elefantskinn på magen.

IVF

Först tänkte vi hålla allting hemligt, som vår lilla hemlighet. Sedan var nästa plan att berätta på jobbet eftersom hela processen kräver sjukskrivning etc. Efter det har några nära undrat och slutligen konstaterade vi att vi inte vill dölja processen. IVF är så vanligt, vi är så många som går den längre vägen till barn, att det är viktigt att prata om det. Fakta är att endast de som genomgått, eller genomgår, behandlingar för att få barn kan förstå processen. Kan förstå den tunga vardagen och känslan av att drunkna (turvist i alla gravida kvinnor, turvist i alla mediciner och kontroller). 

Jag vill inte dölja något, det skapar ingen förståelse. Jag vill hellre visa hur det kan se ut när man försöker få barn den längre vägen. Vår resa är inte normen men vår resa är heller inte ovanlig. 

Jag är skit trött på nålar, jag vill spy av bara tanken. Jag är trött, illamående och min mage bränner. Jag är andfådd och orkar knappt gå i trappor. Min mage ser ut som en plätt med blåbärssylt på, full i blåmärken och sticksår. Men framförallt är jag medveten om att allt detta inte behöver medföra någon graviditet. Vi har en 30% chans att lyckas, 30%! Tycker vi förtjänar minst 50!!

Såhär såg min morgon ut, två olika sprutor, en apotekspåse full av använda sprutor och en trött ivf-resenär!

IVF planeringsmöte

Eftersom så många frågar och undrar, och jag självklart gärna berättar, så kan vi även här konstatera att vi imorgon har första mötet kring IVF:en. Det sker inget märkvärdigt, det är snarare en träff för att få ihop planerna.

Största frågan är vilka mediciner det blir och hur stor dosen kommer vara. Med min PCOS så har jag en större risk för att råka ut för överstimulering i äggstockarna. Överstimulering leder till smärta, rätt ofta sjukhusvistelse där vätska måste tas ut (något jag bra klarar mig utan). Lita ändå på läkarna som är proffs och vill tro att vi hittar doseringen redan på första försöket.. (i wish)

 

Hur som haver är vi mycket smartare efter imorgon och sedan är det bara att vänta tills det blir vår tur att komma igång med behandlingen senare på våren.

julpaus

Var hos läkaren igår och summerade upp "behandlingen". Testrundan med gonal-f är officiellt över och nästa år får vi veta dosering inför IVF. Förutom en nåldyna (röda prickar) till mage så känns det skönt att det är över. Nu får nålarna och medicinen ligga i kylskåpet några månader  och kroppen får återhämta sig. Vätska har jag samlat 1-2 kg men det lär lägga sig inom en vecka-två.

Jag var säker över att jag inte skulle klara av att ta sprutorna själv men det har varit förvånansvärt lätt. Självklart finns det många sysselsättningar som vinner sticket men belöningen i slutet är så bra att det är lätt att bita ihop!

nåldyna

Min mage ser ut som en nåldyna med en massa små röda prickar efter både gonal-f och pregnyl. Jag sparar er synen men ni kan föreställa er rödahund eller vattkoppor. Inga andra biverkningar idag vilket är sjukt skönt. uppsvälld, fylld av vätska är vardag men det lär sätta sig efter en vecka. Imorgon får vi veta hur kroppen har reagerat på medicinerna efter att hela dosen är tagen (hoppas hoppas att de hittat rätt mängder och att personalen är nöjd). Känner mig lite som en labbråtta men hej, vad gör man inte för sina barn...

skapa en stark kropp

Alla behandlingar på vår klinik här i Åbo har varit på paus nu i några månader och det har hämtat med sig nya krafter. Kroppen mår så bra av "ren" mat och noll hormonbehandlingar (läs. fertilitetsbehandlingar). Det har tagit två månader att återskapa balansen i kroppen vilket säger ganska mycket om de mediciner jag ätit/tagit. 

Fasar redan för nästa sats av Letrozol ( i princip samma som Clomifen/Femar) och Pregnyl. Att ännu ta in nya mediciner skrämmer mig också. En sak är säker,  den dagen jag kan returnera alla överblivna kartonger med piller i till apoteket, den dagen skålar jag, med Fresita! Men framtills att vi börjar med ett nytt varv tänker jag fortsätta äta hälsosamt och träna så att kroppen är stark och jag möjligen slipper alla sidoeffekter (eller får dem i mindre skala).