Mållinjen är nära

Jag har aldrig trott på "fasader", tycker det är löjligt att man utåt vill visa en bild som inte motsvarar verklighet. Nu pratar jag inte om vita lögner eller småfix utan situationer där det är åt helvete men fasaden visar miljonärvinst och fittnesslivstil. 

Jag försöker alltid vara ärlig och rakt på sak och förfinar sällan vår vardag. Det är perioder där jag varit en zombie-mamma och kroknat av trötthet, veckor där livet varit som en dröm och jag rest världen runt, och helt vanliga Svensson veckor förstås.

Det finns dagar jag undrar varför livet varit  hårt mot oss när det kommer till att få till våra barn. Dagar jag funderar om vi varit knäppa som tagit ann stora renoveringsprojekt och flyttat mera än "normaltfolk".

Senaste månaden har jag ändå tvekat över det mesta. Jag skyller på tröttheten. Jag har haft noll energi och knappt känt igen mig själv. Stressnivån har varit hög och ensamheten enorm.

Mannens brutna rygg var droppen och lilla Leon kunde inte ens fixa den. Det var bara att ta steg för steg framåt. Under majmånad har jag tömt precis alla krafter och det där lilla extra har jag gett barnen, inte mannen, familjen eller vänner. 

Att vara mamma är min viktigaste uppgift

Som tur möter Juni oss på torsdagen, som jag har väntat och hållit ut. Jag har första gången i mitt liv tvekat över min styrka och kommer i mål med hög puls och trött kropp, men jag kommer i mål, vi kommer i mål!