Borgåexpress

Vi har en snabbvisit till Borgå i bagaget. Det var premiär åk för vår lillus och allting gick exemplariskt, även trots att vi satt fast i trafiken 30 min pga bilolycka. Nu kör vi hemåt igen med två sovande barn bak i bilen. Frågar ni mig är det ganska bra organiserat med en tvååring och en skruttis på en vecka. Tvåbarnslivet är lättare än jag trodde, då var jag ändå säker på att vi kirrar det. (Okej, sömnbristen är kronisk)

Leon och mommo njöt av tumistid, något som vår förstfödde behöver få extra mycket just nu när hela hans existens kastas upp och ner

Basecamp

Vi har intagit position. Första natten gick riktigt bra, mera sömn än med en ettårig Leon. Jag är förberedd på två år av dålig sömn men man hoppas ju ändå att junior kan bättre. 

En vardag med två barn skiljer sig inte såmycket från en vardag med ett. Det som är utmaningen är att dela tiden och räcka till men jag är säker på att allting kommer gå bra. Junior hänger bara med och uppmärksamheten får Leon. Det gäller för oss i familjen men även alla gäster. Det här fixar vi!

Äntligen hemma alla fyra

Vi saknar sömn men har i överflöd av kärlek och mys. Idag på förmiddagen fick vi skriva ut oss från TYKS och åka hem (en snabb sväng via lastentarvike för att köpa skötbordsunderlag)

Nu tar vi veckan som den kommer, minimerar onödig kontakt med omvärlden eftersom RS-virus spökar omkring och det kan vara riktigt farligt för en liten. Det är också något speciellt med att bara vara vi.

Planerat kejsarsnitt

Planerat snitt som förlossningsmetod var en självklarhet för mig redan före vi plussade. Jag hade ändå inga förväntningar på själva upplevelsen av snittet. 

På fredagen fick vi komma in till TYKS tidigt på morgonen. Väl på avdelningen togs det hjärtljud på bebban och jag fick byta kläder. På mig fick jag en papperklänning som värmdes upp med varmluft. Närmare halv elva var det vår tur och jag blev skjutsad liggandes till förlossningen. Väl på plats träffade vi vår barnmorska och hela teamet som skulle hjälpa till att få lillebror till världen. Efter en genomgång av min historia och hälsa fick jag gå in till operationssalen medan mannen fick byta om till sterila kläder. 

Inne i operationssalen fick jag lägga mig på bordet och en hel del slangar kopplas fast. In i ryggen sätts en epiduralpump och spinalbedövning. Efter den processen får jag svänga mig och mannen får göra oss sällskap. Mellan varven har gynekologen som ansvarar för snittet presenterat sig och före jag vet bättre så är processen igång. 

På operationsbordet, nån minut före lillebror kommer till världen

För att kontrollera bedövningen får jag avgöra var på kroppen jag känner kyla, det var svårare än jag hade tänkt mig. Jag klarar testet och barnmorskan berättar att operationen har börjat och att barnet just tas ut. Det går kanske två minuter (var under jag försöker känna efter ifall jag mår dåligt) och sedan hör jag personalen säga att bebisen föds 11:37, direkt hörs ett ordentligt yttrande från lillchefen och lyckan är total. 

Lillebror några minuter gammal

Mannen får gå med och skåda skapelsen på nära håll och snabbt får jag honom på bröstet. Vilken lycka! Tyvärr får jag även nervsmärta i axeln som är vanligt vid operationer som göra i buken. Personalen är snabba med att ge mig medicin för värken och vi kan fortsätta att njuta av vår nya familjemedlem. 

Resten av operationen går bra och vi rullas ut ur salen. Nästan direkt kan jag röra på tårna och mår toppen om inte värken i axeln räknas. Vi fick bekanta oss med lillebror på uppvaket i lite på två timmar före vi åker upp till avdelningen. 

Minipomo

Han är äntligen här! Den 11.11 föddes vår son, även kallad lillebror. Han har redan påvisat stark röst och temperament. Nu njuter vi i bebisbubblan några dagar. Återkommer!

52cm och 3340gram av ren kärlek

No words.

Busunge med familj checkar ut för helg

Det är fredag och vi har familjemys på agendan hela helgen. Mannen står för godmat (idag har vi provsmakat kex), Leon står för bus och spänning (väntar bara när han slår sig) och vädret hjälper oss testa årets vinterkläder.

Ha en skön helg gott folk!

Nu räcker det

Sedan maj har jag mer eller mindre varit ensam med Leon 80% av veckorna. Halvåret har gått riktigt bra och det visade sig vara lättare än jag trodde. 

Nu är vi ändå inne i vecka 39 av graviditeten och kroppen säger STOP. 

Har precis kokat risgrynsgröt i takt till sammandragningar och eftersom vi har planerat snitt på schemat uppskattas det inte alls. (Trolig orsak till värkarna är roudandet av mina nya vinterdäck jag sysslade med idag) 

Medan jag kokade risgrynsgröten och värkarna kom så blev jag bara irriterad över situationen. Jag vill inte stressa över vart Leon kan lämnas om det kommer igång påriktigt. Jag vill inte vara tvungen att ta taxi för att ingen kan köra. Summasumarum nu är mannen inkallad till Åbo. Jag behöver få vila och samla krafter inför operationen. 

Jag kan ändå berätta att gröten blev super god och jag brände den inte alls i bottnet

Hello from flue hell

Dunder förkylning hos vår tvååring. Vi har varit vakna av och ann sedan 03, tröstat en ynklig liten med grym hosta. Trött mamma men konstigt nog är Leon riktigt nöjd med vardagen. iPad och kex, det behövs så lite.

Bönor

Någon annan än jsg som känner att matlistan hemma spelar samma visa vecka efter vecka. Jag är trött på tråkiga rätter som är "barnvänliga och husmanskost" jag vill ha nytt och spännande. Det behöver inte vara fancy men ändå något annorlunda. (Läs: vill inte  se maletköttsås, makaronilåda, korvsås etc på minst en månad)

Tacka vet jag grannen som också hade en fas av "matenärtjatig". Fick med mig ett recept som dessutom tydligen var super gott. Det tänker jag definitivt beställa av mannen på helgen. ( jag har ju ännu några dagar på mig att vara höggravid och förtjäna service)