Adjö

Efter 4 år ör det dags att lämna jobbet och mina fina vänner på arbetsplatsen. Det är alltid tungt att stänga en dörr men samtidigt öppnas en ny. 

Tack för dessa fantastiska minnen, vi ses när vi möts :)

Sjuka barn

Bärabära, tröstatrösta, bärabära.. sjukabarn är från arslet och jag har haft av dem sedan vecka 7. Min humor är slut och jag vill gärna gå på jobb nu och ge över åt mannen. (Tyvärr har han noll nerver till bärabära,tröstatrösta,bärabära, så för alla är det bättre att jag är hemma).. 

Jag väntar på sommaren och flunssafria tider.

Helg

Vädret idag är allt annat än fint.. det öser ner och jag ser inget slut på det. Tur har vi njutit av solen tidigare i veckan. 

Leon är nästan återställd. Idag är det dagisbus före vi tar helg och fredagsmys. 

Trevligt veckoslut gott folk!

Med barnen

Mannen min är en juvel men ibland tänker han inte tillslut. Idag yttrar han att det känns tungt att måsta köra bil i två timmar.. Han åker alltså bort och får äta i lugn och ro, sova i fred och sätta sig på vessan utan sällskap.. jag stannar med två sjuka barn och lär ha ledigt nästa gång på tisdagen när han återvänder, men visst, det är tungt för honom. Män, seriöst, man blir så trött på dem ibland.

Efter snart ett år (maj 2016) ensam i Åbo med kidsen så har jag lite sympati för onödigt gnäll, men jag hyllar ensamstående. Året har gått bra, bättre än jag tänkt. Men jag kan räkna på två händer nätterna jag fått sova utan barn eller dagarna jag varit barnfri. Älskar ungarna men ibland tror jag mannen glömmer att jag gör precis allt med barnen, allt! Handlar, sover, äter, duschar, städar, byker.. allt! Två timmar i en bil, ENSAM, sounds like heaven!

Mina juveler är trots allt ändå det bästa jag har ❤

Otillräcklig

Stunder då en inte är tillräckligt...

Då en har århundrades hosta som leder till att ingen mat går ner och slem kommer upp. Då den andra är en bebis som inte förstår vad ordet vänta betyder.

Inatt sover vi knappast alls och vi har ringt in förstärkning.

När får vi vara friska?!

Åtta händelser

Hej från soffan. Under de senaste dagarna har det minsann hänt saker. Ett; Leon har sin tredje lunginflammation så nu blir det troligen lungröntgen och specialist besök. Två; pappan i huset har varit hemma i en vecka pga mycket trött mamma. Tre; wilton drog århundrades raivare hos barnläkaren, trots det vet vi att han väger 7,2kg och är knappa 67cm lång. Fyra; jag har sagt upp mig från jobbet. Fem; jag har sökt nytt jobb. Sex; Leon fortfarande sjuk och vi prövar nu astmamediciner.. sju; wilton har bestämt sig för att endast äta från flaska. Åtta; jag längtar till Nuori2017 seminariet i Tammerfors. Äta, sova, inspireras.. sa jag sova??

Just nu. Leon sover och vi hänger på soffsn med Wilton. Jag är trött och tvingas snart ta till socker för att dra mig ur dvalan.

Mimosa till lunch

Vi delade upp barnen inatt, junior och jag, Leon med pappa. Junior gav mig sömn mellan 21:30-07:30 och Leon bjöd pappa på en mera bekant natt, dvs uppe 1timme och flera uppvak... vi brukar sluta räkna vid 4-5 uppvak. Efter natten hade jag alltså sovit bort en del av min rekordhårda sömnskuld och mannen hade en bättre förståelse för mig och min vardag. 

Med nyfunnen energi firade jag måndagen med mimosa. Färskpressad apelsinjuice.. ibland ler livet! 

P.S barnen mår bra, ett glas orsakar ingen smärre fara, så inga samtal till socialen behövs.

Please

Vi har inte haft en frisk dag hemma sedan veckan före sportlovet, behöver jag säga mera. Leons lunginflammation håller oss vakna på nätterna och Wilton är ett spädbarn, bara att räkna ett plus ett när det kommer till sömn. En vecka gick helt okej, en och en halv vecka ... men nu två.  Jag ser ut som en dränkt katt som blivit släpad bakom bilen i fyra kvarter. Jag känner mig som en porslinsmugg som blivit under en elefant. 

Jag hoppas på en bättre vecka, jag hoppas egentligen bara på att jag får sova.. ens lite.. som Leon skulle säga, please!