Med barnen

Mannen min är en juvel men ibland tänker han inte tillslut. Idag yttrar han att det känns tungt att måsta köra bil i två timmar.. Han åker alltså bort och får äta i lugn och ro, sova i fred och sätta sig på vessan utan sällskap.. jag stannar med två sjuka barn och lär ha ledigt nästa gång på tisdagen när han återvänder, men visst, det är tungt för honom. Män, seriöst, man blir så trött på dem ibland.

Efter snart ett år (maj 2016) ensam i Åbo med kidsen så har jag lite sympati för onödigt gnäll, men jag hyllar ensamstående. Året har gått bra, bättre än jag tänkt. Men jag kan räkna på två händer nätterna jag fått sova utan barn eller dagarna jag varit barnfri. Älskar ungarna men ibland tror jag mannen glömmer att jag gör precis allt med barnen, allt! Handlar, sover, äter, duschar, städar, byker.. allt! Två timmar i en bil, ENSAM, sounds like heaven!

Mina juveler är trots allt ändå det bästa jag har ❤