Please

Vi har inte haft en frisk dag hemma sedan veckan före sportlovet, behöver jag säga mera. Leons lunginflammation håller oss vakna på nätterna och Wilton är ett spädbarn, bara att räkna ett plus ett när det kommer till sömn. En vecka gick helt okej, en och en halv vecka ... men nu två.  Jag ser ut som en dränkt katt som blivit släpad bakom bilen i fyra kvarter. Jag känner mig som en porslinsmugg som blivit under en elefant. 

Jag hoppas på en bättre vecka, jag hoppas egentligen bara på att jag får sova.. ens lite.. som Leon skulle säga, please!