Nu räcker det

Sedan maj har jag mer eller mindre varit ensam med Leon 80% av veckorna. Halvåret har gått riktigt bra och det visade sig vara lättare än jag trodde. 

Nu är vi ändå inne i vecka 39 av graviditeten och kroppen säger STOP. 

Har precis kokat risgrynsgröt i takt till sammandragningar och eftersom vi har planerat snitt på schemat uppskattas det inte alls. (Trolig orsak till värkarna är roudandet av mina nya vinterdäck jag sysslade med idag) 

Medan jag kokade risgrynsgröten och värkarna kom så blev jag bara irriterad över situationen. Jag vill inte stressa över vart Leon kan lämnas om det kommer igång påriktigt. Jag vill inte vara tvungen att ta taxi för att ingen kan köra. Summasumarum nu är mannen inkallad till Åbo. Jag behöver få vila och samla krafter inför operationen. 

Jag kan ändå berätta att gröten blev super god och jag brände den inte alls i bottnet