Att kämppa med barnlöshet och vara uppe i olika behandlingar är något av det tyngsta som jag varit med om (och då kom vi ändå relativt lätt undan). Det är omöjligt att förstå hur hemskt det måste vara för dem som år efter år försöker men inget plus ser. Ungefär 1,5 år tog det för oss att bli gravida och tro mig det är de längsta 1,5 året i mitt liv.
Vad som stör mig mest är tystnaden som ligger över det här med barnlöshet. Varför i helvete (ursäkta) pratar inte folk om saken?! Något så stort är mycket lättare att hantera när man får prata med någon som sitter i samma sits och känner sig precis lika hjälplös. När vi plussade hade jag fem nära vänner som kämpade med att bli gravida, även de via olika behandlingar. Idag har dessa tjejer endera fått sitt barn eller är på slutrakan av sin graviditet. (Härligt!) utan dessa tjejer hade vår resa varit mycket tyngre och mycket värre. Jag är evigt tacksam att vi alla får dela historier om våra barn inom en snar framtid.
Att få barn är ingen självklarhet och idiotiska frågor som "är det inte dags med barn snart" eller "tänker ni inte börja försöka" är frågor som alla kan skippa. Vissa känner att det varit dags i flera år och de har försökt så hårt att det ingen ork finns kvar..
För ett år sen såg vår lilla Leon ut såhär, redan då önskad, älskad och saknad!
No comments:
Post a Comment