Sömnbrist

Vi har haft en dålig natt, wilton har haft sjuk mage ( iallafall tror jag så). Vi har varit vakna, tröstat, kramat, sjungit och börjat om igen. Idag på morgonen kom jag för en kort sekund ihåg hur trött jag var under leons första år. Det är knappt så jag minns tiden eller hans framsteg.

Vi fortsätter dagen med mängder av te och positiva tankar, lite sömnbrist slår inte oss.

Please

Vi har inte haft en frisk dag hemma sedan veckan före sportlovet, behöver jag säga mera. Leons lunginflammation håller oss vakna på nätterna och Wilton är ett spädbarn, bara att räkna ett plus ett när det kommer till sömn. En vecka gick helt okej, en och en halv vecka ... men nu två.  Jag ser ut som en dränkt katt som blivit släpad bakom bilen i fyra kvarter. Jag känner mig som en porslinsmugg som blivit under en elefant. 

Jag hoppas på en bättre vecka, jag hoppas egentligen bara på att jag får sova.. ens lite.. som Leon skulle säga, please!

Första hela natten

Jag skrattar, gråter, myser, ropar, hurrar, tvekar...listan kan göras lång.. Orsak: Min kära lilla buse sov en hel natt från 20-06... (+2 timmar till i vår säng) 

Det finns hopp, ett år av sömnbrist kanske snart kan jämnas ut? Han är iallafall kapabel till att sova en hel natt, redan det är stort, så stort! 

Har ingen bild som beskriver glädjen just nu, ni kan föreställa er en individ hoppandes i soffan med fresita i högstahugg. Situationsbilden ser ändå ut ungefär såhär:

PS. Han sover igen, nu dagssömn